Ja da har jag spenderat mina forta dagar i ett ashram.. Och det ar i Ammas ashram, hugging mother som har valsignat inte mindre an 28miljoner manniskor med sina kramar, och jag ar en av dessa...
Anlande med bat till ahramet. Hade sett det pa bilder innan men blev anda chockad over hur ENORMT det ar, rosa hoghus med 16vaningar. Inne i ashramet var det kaos, de invantad en viktig gast, nej det var inte mig de vantade pa tyvarr... Sa galet manga manniskor och alla var tokstressade over att mottagandet skulle ga bra.. Sa det var lite markligt att anlanda till ashramet vid detta tillfalle och den annars dagliga turen for nyanlanda var installd just pga detta. Men tillslut fick jag tilltrade till mitt rum som jag delar med tre andra, de var dock inte dar nar jag kom. Men rummet ar pa 15e vaningen men underbar utsikt over floden och pa andra sidan har vi havet sa placeringen ar fantastiskt. Kande mig en aning vilse, viste ingenting om vad som hande eller var jag skulle befinna mig. Men hittade tva tyska kvinnor varav en hade varit i ashramet 3mander och den andra i 5.5 AR, oh my! Sa de kande till det mesta och visade mig runt. Gasten holl ett tal i stora hallen och sen var det Bhajans (traditionella sanger) och lyckligvis var Amma i ashramet sa hon var dar och sjong med oss. Alla klar sig i vitt och ilar omkring till sina uppdrag och annat.
Ammas budskap ar karlek, men jag vet inte hur mycket karlek jag kanner har. Det ar mera som en klubb dar en tavling pagar vem som star Amma narmast och kanner mest for henne. Allting ar galet valorgansierat och allt skots av vasterlanningar. I de 150 rupies som jag betalar per natt ingar tre maltider, vilket ar indisk mat som jag alskar men maten har ar verkligen inte spannande.. MEN da kan man kopa battre indisk mat eller vasterlandsk mat. Ashramet ber en att inte lamna omradet da det ar inte sakert och man kan raka traffa pa alkoholiserade indier (hua!) och framforallt far vi inte ata maten utanfor ashramet for allt for manga har blivit sjuka (eller kanske vill de att man ska kopa mat fran dem?!). Nja.. var mycket skepist...
Men sa var det dags for mig att fa min darshan. min kram, kanske kanner jag annorlunda sen, kanske kanner jag Ammas karlek som far sa manga att stanna har flera ar... forts fick man en nummerlapp i borjan av dagen, jag fick 1400-1500, oh my, hon kramar nagra stycken.. Anlande senare pa eftermiddagen nar det var min tur och placerade i en KAOTISK ko dar alla sliter i en och fragar vilket sprak du pratar.. Sedan knuffas du fram till Amma dar du far en mekanisk kram och hon viskade aven nagot i mitt ora, ofta "mitt barn" pa det sprak man pratar men da hon inte kunde denna fras pa svenska sa hon nagot annat som jag inte riktigt uppfattade. Sedan slits du darifran. Ehm.. karlek? nej.. konstigt ja! hah..!
Men det ar ytterst spannande att se hur allt fungerar har... och det ar sjukt spannade att prata med manniskorna som ALLA vill beratta om deras magiska mote med Amma.. som sagt, lite av en tavling.
Mina rumskompisar ar tokskona. En aldra kvinna fran tyskland som en uberskeptisk till ashramet och vagrar gora sin Seva (volentarjobb) men har valt att stanna en manad da hon ar valdigt spirituell men gillar inte hur detta ashramet skots. Sen har vi en ung tjej fran Schweiz som motte amma pa en tour och blev totalt foralskad. Hon anlande samma dag som jag men kanner tyvarr inte densamma karlek nu som hon da kande. Vi har mycket intressanta samtal och jag ar glad att jag delar tum med dem.
Men nu ar jag trott pa all trygghet och enformighet, nu vill jag ut och uppleva INDIEN igen sa imorgon forsoker jag ta mig till Munnar dar jag ser fram emot trekking i bergen och runt teplantagen. Sen har jag bestamt mig for att faktiskt gora en retreat, galet laskigt men jag vet att det kommer vara sa bra for mig. 10 dagar av meditation och tystnad utan att lasa eller skriva eller nagot annat som kan distrahera. Ar pa vantelistan och invantar besked om jag kan gora kursen utanfor bangalore den 1feb, annars beger jag mig norrut och gor det dar. For det ar nasta steg pa min resa, NORR.
Nu tillbaks till de vitkladda. Ska kopa ett foto pa Ammas fotter, blir nog ett uppskattat inslag i religionsundervisningen tror ni inte det? ;)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar