upp och hoppa igen

Att doma av min franvaro har nagra av er redan gissat att det inte riktigt har statt ratt till..

Hanna ar lite tokig hon.. Hanna stiger ta ett absolut fullpackat tag, general clas, ingen sittplats.. och magen.. ja den ar inte alls som den ska.. Men blev erbjuden en plats uppe pa "hatthyllan" sa dar trangde jag in mig for den 5 timmars langa farden fran Gaya till Varanasi. Och magen holl sig faktiskt i skick.. Men nar vi narmade oss Varanasi och det var dags att hoppa ner var det kort.. Allt snurrade, febern var pa topp och magen gjorde ont.. MEN jag var inte ensam.. Pa taget mellan Puri och Gaya motte jag en australienare som jag tillbringade min tid i Bodh Gaya tillsammans med. Han var dar.. han hjalpte till.. bar vaska och beholl lugnet. Kom av taget. Skulle vilja njuta av att jag antligen natt VARANASI men istallet var det en toalett som behovdes snarast. Hittade ett guesthouse som jag hade blivit rekommenderad. ETT rum for natten, ett annat rum ledigt forst under morgondagen... Ja jag hade da inget emot att dela rum, nej jag sag garna att vi delade rummet da jag inte alls ville vara ensam med min feber och min mage. Och fina austalienaren James stannade vid min sida och gav sig ut i varanasinatten for att hitta brod och bananer till mig. Under natten blev han val vackt ett tjugotalganger av mitt springande.. Men ANDA, nar agaren nasta dag visade honom det andra rummet sa kom han ner till mig "det dar rummet ar mycket finare, ljusare och har en vasterlands toalett, du borde ta det istallet". Men sa fin! Och sen hjalpte han mig att flytta mina saker.. Knackade pa min dorr och fragade om jag behovde ngt.. ja men aterigen..det ar omojligt att vara ensam i indien.

Sa under ett dygn kunde Hanna endast lyssna pa ljudet av varanasi utanfor mitt fonster utan att kunna ga ut, det var fruktansvart (fast att rummet faktiskt ar grymt bra)! Ringde dr Aditya (couchsurfer fran Hyderabad). Som tur var hade han tvingat mig att kopa nagra tabletter som jag skulle ha med mig nar jag reste. Tog ett stort, gult, indienpiller och nagra timmar senare var magen bra.. forutom att nu var allt dott i min mage och alla bakterier maste aterbaras men det ar ganska latt gjort i denna lassistad(indienyoughurt). Sa pa kvallen kunde en Hanna och en James ge sig ut i regnet under ett paraply och upptacka Varanasi. Och OJ.. det ar ett annat kapitel som jag inte har ord eller tid for just nu.. Men Gagnes.. ja gagnes det ar nagot maktigt det!

Sa nu vet ni att aven Hanna kan bli sjuk i indien.. och vi gissar att det sugercanejuicen.. eller kanske inte juicen men glaset.. fast man kan aldrig sakert veta. Nu gar jag pa "vasterlandskdiet" enligt doktorn vilket ar latt med tanke pa alla turistrestauranger men mycket svart med tanke pa mitt sug efter indisk mat. Ska jag lyckas ga forbi masala dosa-standen utan att sla mig ner och njuta av en krispig dosa.. det ar fragan... :)